aaannicajansson

Jag har gått för långt , kan inte sluta gå. Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå.
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år. För ljus att nå, så djupa sår
Sjunker lite lägre för varje gång jag vänder om, men jag vände om ännu en gång
Orden fastnar halvvägs jag vet inte hur jag bär mig åt, samma gamla visa men jag 

vet inte vad det är för låt.

Allting börjar om, jag kan börja om. Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig.
När allting börjar om.

Jag har gått så långt, nästan blivit van. Historian upprepar sig och slutar alltid likadant.
Sidan som gått vidare har någon redan rivit av, så jag griper tag i vita blad

Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt, hade väl vi aldrig kunde

genomskådat allt som skett.
Samma gamla visa men jag vet inte vad det är för låt, Förlåt att jag aldrig nånsin sagt förlåt.

Allting börjar om, jag kan börja om.

/ Annica