aaannicajansson

Ja, har hjärtklappning till tusen nu. Och det beror inte på att jag är kär eller så.
Utan jag tar extremt mycket astma medicin för att hålla mig på fötter känns det
som.
Dagen började med ett lätt astma anfall, fick panik eftersom ingen var hemma
och mamma inte hade mobil med sig. men när hon väl kom hem, så hade jag
fått i mig medicin och då åkte vi till vårdcentralen för att jag behövde inhalera..

Det hjälpte inte ett skit, vilket det i vanliga fall brukar göra lite i alla fall.
Så då fick jag välja på att åka in till akuten, eller öka min dos av medicin.

Livrädd eller jag ogillar bara sjukhus så valde jag att åka hem och försöka
med mer medicin. och det gör mig helt slut. hjärtat klappar och jag orkar
inte mycket.
Vill verkligen inte bli inlagd, vilket är det andra alternativet ifall inte medicinen
funkar nu. usch.. mamma får vara hemma och ha koll på mig..

Jag vill verkligen inte vara sjuk, minns itne sist jag kände mig så seg.
och imorgon skulle jag vara med mina söta vänner, men som det
ser ut nu finns det ingen ork kvar till det.. :(

Börjar dessutom skolan på måndag och då måste jag vara frisk!

Nu känner jag att det vart ett väldigt tråkigt inlägg så jag slutar skriva nu,
och går och lägger mig och hoppas att jag på nåt mirakulöst sätt mår as
bra imorgon!

Ha det bra, hej!

/ Annica

Jag sitter här och försöker få någon slags inspiration att skriva något vettigt
för en gångs skull,det roliga var att jag till och med tappade bort just ordet
inspiration och fick sitta en långs stund och tänka innan jag kom på just vad
jag menade.

Kanske borde jag slå på någon deppig låt som I want to know what love is,
men just då kom jag på hur peppande en låt som Lovekiller egentligen
kan vara, trots den egentligen sorgliga texten, så blir jag på något sätt så
glad, känner mig hel. Den får mig att vilja skrika ut allt det där, ja du vet,
det där som kan cirkulera i ens huvud i timmar, ibland dagar.

Kanske är det det man behöver, ja just skrika ut det man bär på.
Jag påstår inte att jag är i en olycklig fas, utan snarare tvärtom. I love life,
men just nu känner jag att jag har ett ganska tungt bagage som jag måste
bära med mig. Jag önskar verkligen att jag hade lättare att släppa taget,
ställa den där väska åt sidan och skita i att det den innehåller är viktigt.
Jag antar att jag bara ärsån, jag kan inte se mina egna behov utan bär på
allt annat. onödig jävla skit. det är vad det är
just nu.. I just to rule the world.

Ja, det var så det brukade kännas innan, och jag antar att det egentligen
känns så nu med, bara att jag vägrar släppa den där jävla väskan, full med skit.
Är det inte det ena så är det det andra.
Kanske borde jag öppna väskan ikväll, sortera ut allt, göra den enklare..

Allt kändes genast enklare när det kom på en ännu mer peppande låt, din mamma.
Den låten har verkligen gjort mig starkare, älskar allt med Oskar Linnros, alla hans låtar
får mig att känna mig hemma igen.

Den där väskan borde kanske ställas åt sidan ett tag, tills jag vet vad som
är bra och inte.Den dagen jag är helt säker, ska jag ta fram den, damma av
den, och le när jag plockar ut skiten..
Tills dess, ska jag göra det jag gjorde precis innan den blev som tungast.
Leva livet.

För mitt liv är underbart, jag har världens bästa vänner och familj, jag ska
börja plugga till skötare inom psykriatisk vård och omsorg, nåt jag verkligen
ser fram emot. Det är nåt jag verkligen vill. Dessutom flyttar jag snart också, det
känns underbart.
Just nu är allt det som behövs här, rakt framför mina fötter. Jag tänker leva
och njuta av det. Take it or leave it, jag är den jag är! 

Vill också säga det, att tänk vad lite musik kan ge en inspiration. Musik är verkligen
nåt alla borde få ta del av. 
Imorgon ska jag ut med Emma och lite folk och shaka lite as till några förhoppningsvis 
riktigtsköna låtar. See you at the dancefloor baby!

/Annica
 

Frågan är alltid vilket som är bäst, och i det här fallet måste
jag tänka enbart på mig själv.
Och jag är rädd för att jag inte vet vilket som är bäst,
om man ska följa sitt hjärta, vilket man ska?
och jag vet vad jag vill nu, det är bara framtiden som skrämmer.

Det finns en sak, som gör det mycket enklare att stå på egna ben,
usch och fy.

Aja, nu vill jag bara få bort denna klump i magen. spyr.

Imorrn ska jag i alla fall mysa med Linda och vi ska snacka skit,
dricka vin och inte bry oss om ett skit. vilket jag gillar skarpt!

Ha det så bra, hej!

/ Annica

Igår hjälpte Lena mig med bannern, och jag vart mycket nöjd :)

Idag har jag och Lena varit ute och äventyrat, vilket vi också var igår,
igår blev det Hallsberg och Marieberg, sen hem och var barnvakt.

Idag var vi iväg till Askersund en sväng, gick runt där och kikade,
satte oss på lilla cafet och mös! mycket trevlig dag och gårdag för
den delen med. Sen åkte vi och fikade lite till hos hennes farmor
och farfar. Sedan hem till henne och sorterade garderoben! :)

nu är jag hemma, och har själv plockat lite och sorterat.
Känner mig krasslig igen, vilket verkligen suger!

Så nu funderar jag på att titta på en film och bara ta det lugnt,
imorgon är dagen fullspäckad, och på fredag och troligen helgen
också, ingen tid för sjukdom här inte!

Aja, vila nu var det! Ha det bra, hej!

/ Annica

Bästaste Lena <3

Att se vad du blivit får mig att ta ännu ett steg bort.
Du är inte längre värd det jag trodde du var.
Jag är verkligen ledsen, men du finns inte längre i mitt liv.


Jag är obeskrivligt tacksam och glad, det går verkligen bra nu!
Finns så många plus i mitt liv just nu, visst finns det minus också,
men ah, det bra överväger allt just nu! :)

* Börjar plugga i höst, nåt jag verkligen ser fram emot,
bli nåt jag verkligen vill bli :))

* I mitten av september är jag förhoppningsvis bosatt
i Örebro. :))

* Jag har världens underbaraste familj och vänner! TACK!

Ja, mycket är kanon just nu!

Senare ska jag ev ta en springrunda med Sebastian!
Får se hur mycket jag orkar springa, då jag tappat konditionen helt typ.

Aja, nu ska jag väl få i mig nåt ätbart!
Ha det bra, hej!

/ Annica